Therez.se

Som ni vet har jag opererat min vänstra hand för karpaltunnelsyndrom och det var några som var intresserade av att veta lite mer så här kommer ett långt inlägg om detta. Karpaltunneln är en kanal som bildas mellan flera ben och ett kraftigt ledband i handloven. Genom den går en viktig nerv och senor till fingrarnas muskler. Karpaltunnelsyndrom orsakas av att utrymmet minskat och nerven kommit i kläm. Om trycket är kraftigt eller långvarigt kan nerven ta skada. Det kan yttra sig med värk i händerna, sockerdrickskänsla, känselbortfall och blixtrar som går i underarmarna/händer/fingrar. Det är med andra ord väldigt obehagligt. Jag fick detta första gången när jag väntade Juni (troligen av all vätska jag samlade i slutet) men eftersom det var så tät inpå förlossning så fick jag två kortisonsprutor i handlederna istället för en operation (här kan ni läsa om det) och de hjälpte mig faktiskt att härda ut de sista veckorna. Efter förlossningen blev det lite bättre även om jag fortfarande kunde känna av i vissa fall, dock inget jag tyckte jag behövde operation för just då.

 

Men när jag blev gravid igen så kom allt det där jättejobbiga tillbaka och denna gång ännu värre då jag vissa dagar inte hade känsel över huvudtaget i mina händer. Så himla läskigt! Då blev jag rådd att operera mig men vänta till jag fött och det gjorde jag. Efter förlossningen försvann inte besvären och jag var så rädd i vissa fall att bära på Victor eftersom mina händer kunde domna bort helt så jag fick en tid för operation av vänster hand. Förutom det även mycket smärta i underarmar/händer. Nu är den opererad och det har gått 6 veckor. Har lite "sockerdrickskänsla" då och då och lite domningar men om jag trycker vid operationsärret så känner jag ju att det fortfarande är lite ömt och svullet där så jag får nog vänta ett tag till innan jag känner det slutgiltliga resultatet. Läkaren sa till mig under operationen att det var supertrångt så det var ett bra val att operera så man inte skadar nerven permanent.

 

Har fått lite frågor hur allt fungerat efter operationen med barn osv och i alla fall jag har behövt ha hjälp med allt. Jag har inte kunnat lyfta något och helst ska man ju inte göra det heller medan det läker. Man får inte byta blöjor medan man har gipset pga infektionsrisken så jag har alltid haft hjälp. Både med att lyfta V när jag ska amma och ja allt helt enkelt. På nätterna har V legat i sängen bredvid mig så jag bara kunnat amma honom när jag ligger ner. Jättesmidigt! Jag har bara ändrat sida själv så då har jag löst det så. För mig var det värst de här två veckorna med gipset. Då hade jag ont och kunde inte göra så mycket men när väl gipset och stygnen togs så blev allt fort mycket bättre. De första tre dagarna efter det var jag mest rädd att det skulle gå upp så jag var försiktig med det mesta men efter det har det fungerat som vanligt igen.

 

Operation av karpaltunnelsyndrom görs under lokalbedövning men när jag ska operera höger hand ska jag sövas eftersom jag inte klarade av det så bra. Jag kände mig så lugn innan och när jag la mig på britsen men sedan blev det nästan svart för mig och min kropp bara skakade. Troligen hamnade den i chock och det var så läskigt när man inte kan styra den utan den gör som den själv vill. Min läkare är så himla fin och vi pratade efteråt om jag ville bli sövd nästa gång och jag kände att JA, det vill jag för annars kommer jag nog inte göra andra handen. Ha ha. Så när jag känner mig redo ska jag även göra höger hand men jag tror jag väntar lite till Victor blivit lite större faktiskt. 

 

Har ni frågor så tveka inte att ställa dem och ursäkta för ett långt inlägg!