Att vara tacksam

Alltså fina ni! Vet ni om att ni är underbara?! Måste bara få säga det om ni inte redan visste det! TACK för all den kärlek ni tittat in och visat mig sedan jag blottade mig och mina känslor för någon dag sedan när jag berättade om min depression/förlossningsdepression. Att jag har det tungt just nu men att jag verkligen jobbar på att komma tillbaka till mig själv. - Att bli glad igen.
 
Jag har dessutom så underbara människor omkring mig att jag blir tårögd när jag tänker på det. Min älskade fästman som står ut med mig och stöttar mig till tusen och åter tusen, min familj och mina vänner. Jag är så otroligt dålig på att berätta hur jag verkligen mår och visa mig sårbar men genom det där inlägget fick jag fram det mesta. Jag var riktigt nervös för att publicera det men det har bara varit positivt för mig. Inte bara att alla nu förstår utan det känns även som att det är en del i min process att komma tillbaka. Att just visa mig sårbar och berätta sanningen så att jag också förstår allvaret själv i det hela. Man kan inte bara finnas för alla andra, man kan inte högprestera jämt och aldrig säga nej. Man måste låta sig själv "misslyckas" och tycka att det är ok, eller i alla fall försöka det. Man måste låta sig själv vara ledsen för att kunna bli glad igen men självklart på en rimlig nivå. ♥ Tack alla!
 
Detta skrev jag innan jul men har inte publicerat det förrän nu. Som ni förstår har jag haft det lite tungt med mig själv. Jag har helt enkelt måsta släppa alla måsten och fokusera på mig själv och det är därför jag varit så frånvarande här. Energin har helt enkelt inte funnits där och den lilla energi jag har har jag lagt på mig själv och min familj. Jag äter medicin nu sedan ett tag tillbaka och börjar känna att den ger god effekt på mig. Jag är liksom inte lika svajig i humöret och mycket mer lugn i kropp och knopp. Jag kommer att titta in här lite då och då nu när jag känner att jag har energi över för jag älskar ju att blogga men jag tänker inte sätta något krav på mig utan det kommer när det kommer. (Jag är typ förvånad över att jag ens skriver de där orden om jag skall vara ärlig men jag antar att poletten börjat trilla ner för mig). Har alltid haft så otroligt höga krav på mig själv och det är bara att inse att jag måste försöka släppa lite på dem nu. Jag hoppas verkligen att ni alla mår bra och tar hand om er, jag saknar er i massor och längtar verkligen till jag är som vanligt igen (dock lite visare). ♥
 
1 Amanda:

skriven

Ta den tid du behöver! Det absolut viktigaste är ju att du och din familj mår bra, bloggen kan vänta <3

2 Sanna Andersson:

skriven

<3

3 Cdot:

skriven

Bloggen kan verkligen vänta!! du vet att när du väl känner för att blogga så kommer vi finnas kvar här ;-) Kämpa på och sköt om dig!

4 Hanna Karlsson:

skriven

Skönt att få höra i från dig. Ta hand om dig nu! Kram

5 Anjon:

skriven

❤✨😘

6 ANNAWII:

skriven

Stor kram finaste vän <3

7 Caroline:

skriven

Skönt och höra från dig. Tänkt på dig <3

Är själv 33 år och har levt med depression, ångest m.m. så länge jag kan minnas. I tonåren nådde det sin kulm. Jag kommer få jobba med min psykiska ohälsa resten av livet och det är ok.

För oavsett vart vi har varit i livet, vart vi är nu och vart livet tar oss, så är ingens liv perfekt. Vi har alla våra "problem" och gör så gott vi kan för att finna vår egen väg. :)

Stor kram <3

Svar: <3
therez.se

8 Linda.runn@hotmail.com:

skriven

9 Trebarnsmamma:

skriven

Kämpa på ❤ Jag fick förlossningsdepression efter min första graviditet. Nu några år senare kannjag tänka att bland det bästa jag gjorde var att gå i terapi ett år och bearbeta & lära känna mig själv. Väl investerad tid och nu har jag redskapen för att må bra. Hoppas du med har någon bra att prata med. Det tar tid att komma tillbaka, men du kommer att komma tillbaka starkare tror jag! KRAM ❤

10 Sara:

skriven

Kommentera här:

Annonsera här »