Therez.se

Som rubriken säger så tog jag ut mina bröstimplantat i torsdags. Jag har nästan haft dem i 20år, helt galet! Jag har alltid gillat att dela med mig av mina erfarenheter och det har ekat tomt här på bloggen en längre tid nu men nu är jag sjukskriven några dagar vilket innebär att jag har massor av tid för att läka och bara vara. Tänkte därför jag skulle berätta lite om allt eftersom jag fått så otroligt mycket frågor etc på instagram där jag delat med mig av detta i bild. Kanske kan jag hjälpa någon i sitt beslut, kanske kan jag hjälpa någon att fundera en extra gång.

 

Till att börja med har jag under alla dessa år varit extremt nöjd med mitt beslut. De har dessutom klarat av både två graviditeter och amning och fortfarande varit fina. Men i vintras bestämde jag mig för att börja ta hand om mig mer och träna och äta bra vilket har resulterat i en ganska stor viktnedgång. Det första jag märkte var när jag var ute och åkte längdskidkor. Jag hade så otroligt ont i brösten vid varje stavtag. Först tänkte jag att det var träningsvärk men när det sedan fortsatte att kännas så då och då så förstog jag att det var implantaten. Vid den här tiden började även mitt vänstra bröst att förändras. Det blev liksom lite hårt kring implantatet och mitt egen bröst hängde liksom över implantatet. Svårt att beskriva men det såg ut som pyspunka typ fast med ett hårt bröst längre upp. Det var också mycket skriverier om BII (Breast implant illnes, Länk* om ni vill läsa mer) och jag tyckte mycket av symptomen stämde in på mig så jag bokade en konsultation på Aleris här i Umeå där jag fick träffa en kvinnlig kirurg. Hon tittade på brösten och lyssnade på vad jag hade att säga och jag frågade även vad hon ansåg om BII. Hon sa att det fanns inga evidens på det men att hon varit med om allt för många fall där hon tagit ut implantaten på patienter och fått positiv effekt för att inte tro att det inte skulle vara sant. Hon uttryckte sig ganska klart att jag skulle ta ut dem om jag hade ont. Man ska inte gå och ha ont.

 

Jag blev såklart väldigt kluven kring detta. Skulle jag trivas utan implantat? Jag har ju haft dem halva mitt liv!? Tanken skrämde mig så ofantligt mycket men hennes ord gjorde mig både lugn och det kändes rimligt. Hon sa att jag skulle testa att ta ut dem och att hon skulle lyfta dem och förminska vårtgåadarna och ge dem ett piggt och ungdomligt utseende. Kanske skulle jag kunna älska dem små men välformade och fina. Jag tyckte om det jag hörde. Det har ju faktiskt varit bekymmer att ha stora bröst med både att hitta snygga behåar, kunna ha alla kläder etc. Hon sa även att om jag inte skulle trivas så var ju halva jobbet redan gjort och det skulle vara enkelt att lägga in nya implantat. Sant! Det bästa med att välja att ta ut dem helt är ju att jag faktiskt aldrig mer skulle behöva operera mig igen. Om jag valde att sätta in nya så är det ju ingen garanti för att jag skulle få komplikationer igen och då kanske jag inte skulle ha lika tur att det skedde efter nästan 20år. Det kan ju lika gärna bara vara månader bort eller 2 år!?

 

Jag valde att ta ut dem helt och fixa till brösten och som sagt var det dags i torsdags kl: 09.30 att infinna mig på Aleris här i Umeå. För det första måsta jag bara skryta om dem där. Vilket gäng! Direkt jag kom dit så kände jag vibbarna, -människorna som jobbar här trivs! De skrattar, ler och har roligt. Jag blev så lugn av detta och småfnissade mest hela tiden åt sköterskornas roliga samtal.

 

Jag fick gå in i ett omklädningsrum och ta på mig en morgonrock och låsa in mina saker. La mobilen i fickan och stegade ut till salen där jag fick krypa ner i en mjuk och gosig säng. Jag var lite nervös och alldeles kall om händerna. De var så söta att de väntade en stund med att sätta infarten så jag skulle fått upp lite värme i armarna. Sedan fick jag lite premedicinering och ligga och vila. Min kirurg kom förbi och hon målade upp, fotade och pratade om förväntningar etc.

Sedan fick jag gå och lägga mig inne på op-salen och blev väl omhändertagen av alla där. Jag hann inte ta många andetag i masken förränn jag sov som en stock och vaknade nästa sekund (trodde jag) och så var jag klar och låg återigen nerbäddad i min gosiga säng. Jag hade en kylgrej för ögonen (passade faktiskt på att operera mitt överskottshud på ögonlocken när jag ändå skulle sövas så jag såg inget). Jag var sååå jäkla kissnödig att jag inte visste vad jag skulle göra så jag tog bort min pulsmätare på fingret och sedan kom en sköterska snabbt och tyckte jag var smart som gjort så eftersom jag inte hittade knappen att ringa på dem. Ha ha, lite smart i morfinruset var jag ändå. Sedan ledde hon mig på toa och jag fick kissa. Jag mådde toppen! Fick ligga med mina förband och kylmask i en timma och sedan tog de bort det så jag fick se igen. Så skönt! De frågade om jag var hungrig och ville ha fika och JAAAAA jag var vrålhungrig! Fick välja bland massor av saker och det blev mackor, juice och te. Oj så gott det var, tog tom en påfyllning. Ha ha! Mådde som en kung!

Ringde runt och skickade snap, la ut bilder på instagram osv. Blev less snabbt av att ligga där. Satte mig upp och dinglade med benen över sängkanten. Min kirurg kom förbi och tittade och berättade att operationerna hade gått jättebra och att hon var supernöjd. Hon tittade på brösten och jag fick också se den och blev chokad över att det var bröst kvar! Blev så glad att se! Såg så himla fint ut! Kanske kommer jag att nöja mig såhär och det kommer ju i såfana fall innebära att jag aldrig mer får bekymmer med brösten! Tiden får utvisa helt enkelt! Kändes som det absolut rätta beslutet just nu och bara tiden får utvisa hur jag kommer känna. Jag började bli lite otålig och frågade hur länge jag behövde stanna och då sa de att om jag mådde bra så fick jag åka hem när jag ville. YES! Gud vad skönt! Att var ahemma känns ändå liksom bäst så jag packade ihop tog på min mina snygga solbrillor och så fick jag sjuts hem.