Powered by Jasper Roberts - Blog

Att känna genuin lycka från topp till tå

Idag är en stor dag för mig. Idag har jag haft mitt sista planerade möte med min psykolog. I över 1år har jag besökt henne och bearbetat min depression jag drabbades av förra sensommaren/hösten. Jag har genomfört en resa som jag till en början inte trodde skulle leda mig ur mörkret men som nu mer än ett år senare faktiskt visat sig vara en av de största resor som jag gjort som person. Jag har lärt mig så mycket om mig själv och jag har åstadkommit så mycket! Jag är stolt över mig själv och idag är jag verkligen genuint lycklig i både kropp och knopp. Det är en helt magisk känsla när man varit där nere på botten i ett mörkt hål. Att man kan känna glädje i det mesta man gör och att jag längtar efter saker. Blir alldeles tårögd när jag skriver detta och faktiskt inser hur långt ner jag varit men jag har tagit mig upp! Jag har dessutom börjat återvända till den där personen som jag var tidigare. Som älskade att pyssla, fota och hitta på saker.
 
Nu tänker jag även sätta ut den sista tabletten av min medicin. Det blir liksom ett litet avslut för mig. Nu lägger jag depressionen bakom mig och blickar framåt, lite visare och otroligt tacksam över livet och vad det gett mig. ♥ Jag ser inte den tiden som ett misslyckande eller bortkastat utan jag ser det som en erfarenhet och något som lärt mig otroligt mycket om mig själv. Ibland kan man ju självklart undra varför just jag skulle drabbas av detta men jag försöker tänka som jag skrev ovan och nu skall jag ta igen det som jag missat under den tiden och njuta av livet. ♥ Förhoppningsvis känner jag mina gränser bättre nu och jag läsa av alla varningssignaler så att jag kan undvika att någonsin hamna där igen. Var rädda om er! ♥

Vår älskade "Junicorn"

Äntligen är hon hemma! Vår älskade Juni! Hon har varit nästan en hel vecka med sin farmor i Stockholm och firat kusinen som fyllde 2år. Det har varit så tomt här hemma utan henne och det var så underbart att komma hem efter jobbet idag och mötas av mina två små hjärtan som kom springandes mot mig. Alltså jag älskar dem så det finns inga ord som kan beskriva det. Våra älskade barn! Är så otroligt lycklig och tacksam att jag fått möjligheten att bli mamma till dessa fantastiska minimänniskor. De är allt för mig! ♥
 
Hur söt är inte Juni på bilden btw! Hon har gjort sig fin och klätt ut sig till enhörning innan kalaset för två helger sedan. Vi kallade henne Junicorn, hi hi.
 
Nu är det dags att borsta tänderna och gå och lägga mig. Sover så otroligt dåligt om nätterna nu då jag är galet muntorr av min medicin och vaknar av att det är som att Saharaöknen flyttat in i munnen. Btw så har jag börjat nedtrappning av den nu. Har gått ner 50mg för två månader sedan och nu går jag ner ytterligare 50mg. Det är lite skrämmande vid varje nedtrappning för på något vis är det som att jag tror att det är min livlina. Att det är dem som gör att jag är där jag är idag men det är ju inte riktigt hela sanningen. Jag försöker intala mig det! Första nedtrappningen gick hur bra som helst och jag märkte ingen skillnad alls så jag hoppas på samma nu också! Ha det bäst fina ni! ♥

Att hitta sig själv

Oj vad tyst det varit från mig de senaste dagarna! Planerna var att uppdatera en massa från Stockholm men min bärbara dator ville inte alls ta emot någon laddning så den bara stängde av sig hela tiden vilket gjorde att jag helt enkelt bara fick fokusera på mig själv.
 
Vet ni vad? Jag är så otroligt lycklig över att jag kommit så långt som jag faktiskt gjort gällande min depression och det känns extra mycket när de som är nära säger det till en. När jag skulle åka till Stockholm i lördags så försov jag mig. Jag hade helt missat att ställa klockan på rätt dag och dessutom sov barnen längre än de gjort på många månader vilket i kombination inte alls blev bra. Jag vaknade 06.42 och skulle åka 07.00. Sa jag btw att jag inte packat? HA HA! Jag hoppade upp ur sängen och slängde ner saker i väskan samtidigt som jag försökte rodda lite hemma då mina älsklingar skulle åka iväg också. Min älskade man sa då till mig att jag var som en ny människa, som mig själv igen. Hade detta varit för någon månad sedan hade jag nämligen brutit ihop och kurat ihop mig i ett hörn på golvet och gråtit samtidigt som jag skakat som ett asplöv. Men så blev det inte nu utan jag skrattade mest åt att jag varit klumpig och dessutom så naiv att jag skulle packa samma morgon som vi skulle åka. Ha ha! Jag tänkte inte alls på det såsom han gjorde och när han sa det blev jag alldeles varm inombords. Ni anar inte hur mycket det betyder att få höra något sådant när man varit i ett mörker man själv inte såg slutet på. Att ens vän sedan säger att jag fått tillbaka lystern i ögonen och huden fick mig att bli tårögd. ♥ Det är verkligen de bästa kvitton man kan få om att få höra sådant gör att man växer i sig själv varje dag.
 
På något sätt har jag svårt att förstå idag hur jag faktiskt mådde för ett år sedan. Jag hoppas verkligen att alla som befinner sig i en depression tar hjälp eller att någon i dennes närhet kan hjälpa till att få denna person att förstå att den behöver hjälp och att det absolut INTE är något fel i att varken be om hjälp eller ta emot hjälp. Att vara öppen för både samtal och medicinering för att komma på rätt bana igen. Att finna sig själv och finna livsglöden igen. Var rädda om er och de ni älskar! ♥
Annonsera här »