Igår konstaterades det igen att jag hade för högt blodtryck, samma sak som i sommar. Men då trodde jag det berodde på allt salt jag smäller i mig, (är ju nämligen inte överviktig som ofta kan vara en orsak) så jag blev bättre med det iallafall. När jag var och tog cellprovet igår fick jag veta att mitt blodtryck fortfarande var skyhögt så jag fick snabbt en tid för undersökning. Redan idag, som jag varit på nu. Jag har gjort EKG, tagit blodprover och ska få låna en egen blodtrycksmaskin och mäta varje morgon och kväll i en vecka. Nu väntar jag bara på svar.
Usch jag känner mig orolig. Snälla låt mig inte ha den "sjukdomen". Jag är ju bara 25år. Vilken härlig start på min alla hjärtans dag, men jag hoppas det bara är falskt alarm och beror på att jag varit nervös varje gång blodtryck tagits. Klart det är så! *intalar mig själv*.
1Cecilia:
skriven
Usch då, jag förstår att du är orolig. Hoppas att det inte är någon fara! Jag har också haft lite högt blodtryck ibland men det berodde fömodligen på att jag var nervös. Jag håller tummarna för dig!
2Lene:
skriven
Åh, det är inte kul att få höra det, med skulle det vara så ska du veta att det kommer att gå bra ändå! Jag fick samma besked när jag bara var 20 år (är närmare 40 år nu), jag var inte överviktig (snarare tvärtom), hade aldrig rökt, tränade regelbundet sedan flera år tillbaka och hade inget direkt stort saltintag heller, men ändå...ibland ligger det i släkten (som de sa åt mig). Har sedan dess alltså i snart 20 år haft blodtrycksmediciner och det har funkat jättebra, trycket har legat bra och jag har även mått bra (nu är det ju så att man oftast inte känner att man har högt blodtryck, möjligen har man lite oftare huvudvärk än andra). Jag har dessutom fått två barn och haft mediciner hela tiden. Så se det istället så att skulle du nu ha högt blodtryck så är det ju bra att de upptäcker det i tid och att du får medicinering. Men jag håller tummarna ändå för dig att det inte är så (man går ju ändå och bär på en oro när man vet att man har det). Sköt om dej och försök att inte oroa dig!
3Anna:
skriven
Hej Therez! Vet hur det känns att vara så orolig! Hoppas att det inte är något!! Kram
4Petra:
skriven
Haft/har det problemet också, och har förutsättningarna när det ligger i släkten. Men tänk bara på små saker som att promenera en extra liten runda, ta det luuuugnt och dra ner på kaffet- för det gör skillnad, iaf för mig. Kram!
5Malin:
skriven
Min mormor har haft högt blodtryck sedan 20-års åldern, så det kan helt enkelt vara en grej din kropp har helt enkelt, behöver inte bero på utomstående faktorer som övervikt, stress etc. Men med dagens mediciner så är det lätt fixat, bara att ta ett litet piller varje dag. Jag själv har låg ämnesomsättning, som också är kroniskt så det blir tabletter varje dag, men det funkar bra faktiskt.
Jag hade oxå högt blodtryck innan, de visste inte varför så fick tabletter, dock tror jag att det var pga mina p-piller som jag slutat med, haft en sådan maskin flera gånger, inget kul alls =) Dock vet jag inte om de e högt nu men tror inte det..
7Anna/E-tuna:
skriven
Har också haft högt blodtryck, redan som yngre och jättesmal! Jag fick sluta med kombinerade p-piller och övergå till minipiller. Jag har aldrig behövt ta någon medicin iallafall. Jag hade högt i flera år, och fick gå på kontroller och ta blodtrycket en gång i halvåret, men nu konstigt nog har det varit lägre än någonsin de gånger jag mätt det!?
I mitt fall är det nog också så att jag spänner mig automatiskt, har svårt att slappna av bland "vitrockar" :-)
Tycker inte du behöver vara orolig! Bra att du får kolla upp dig - men det kanske helt enkelt är så att du stressar för mycket? Du vill så mycket men det blir för mycket för dig?
Du kanske är som jag; jag har lätt för att stressa upp mig - är en riktig "A-människa" !
8Therese:
skriven
du ska bara veta vad nerverna gör för blodtrycket! jag tror absolut att det beror på att du varit nervös! kram och lycka till
skriven
Usch då, jag förstår att du är orolig. Hoppas att det inte är någon fara! Jag har också haft lite högt blodtryck ibland men det berodde fömodligen på att jag var nervös. Jag håller tummarna för dig!