Powered by Jasper Roberts - Blog

Söndagstankar

Det är söndag och det råder ett helt fantastiskt vårväder här i Luleå! Solen skiner och det är klarblå himmel! Jag jobbar idag och ska ta cykeln för andra gången detta året. Vad härligt det är med bara vägar! Då känns det verkligen som att sommaren är påväg! Underbart!

Jag har verkligen varit ovanligt dålig på att uppdatera här på bloggen men jag känner mig helt enkelt lite nere. Jag har panik inombords för hur allt ska bli i framtiden. Även om man ska leva dagen idag så har jag svårt att fokusera på just det och inte på vad som händer om ett halvår osv. Jag har sökt skola och håller på att plugga in ett betyg, är jag redo för skola i tre år? Vill jag pendla och bo på två ställen? Är det rätt val? Vill jag verkligen plugga det och kommer jag känna mig tillfreds med det yrket? Fasen jag kommer fylla 30år det året jag tar examen, om jag tar examen... Usch allt går bara runt runt i huvudet just nu. Och om jag inte tar mig in på skolan, vill jag fortsätta med det jag gör just nu? Jag är en person som gillar att ha kontrollen på saker och ting, men just nu känns det som jag inte har det på någonting alls. Föresten, kommer man någonsin att vara riktigt, riktigt nöjd? Ibland blir jag bara så avundsjuk på de som verkar veta vad de vill pyssla med i livet eller som helst enkelt bara accepterar att det är såhär det är. Fast då kanske man inte är lycklig? Eller så är man hur lycklig som helst med sitt val. Jösses, förstår ni alla tankar jag har? Vad gör man, vad gör ni? Vet ni vad ni vill göra?

Och när jag väl skriver så vädjar jag till er att börja kommentera mera. Med tanke på att ni är ganska många varje vecka som besöker min blogg skulle det vara så roligt om ni vågade visade er lite oftare i kommentarsfältet så besöksstatistiken inte känns som den bara vore på låtsas. Det är ju så kul med era kommentarer! Hoppas ni alla får en underbar dag i solen! Jag ska iallafall försöka njuta av cykelturen till och från jobbet och sedan njuta av resterande söndag med kärleken!
1 malin:

skriven

Hej!

Jag tror att beslutsångest kommer från att man kan göra så himla mycket nu för tiden, jobba utomlands, plugga utomlands, ja man kan i stort sätt bli vad man vill. Jag tycker inte problemet med mig iaf att jag inte vet vad jag vill, utan jag vill för mycket så jag vet inte ens vart jag ska börja!=)

Jag är också en sån som jämt vill ha kontroll över allt, och det är jobbigt om inget är säkert. Jag har också sökt skola nu i vår och jag måste nu vänta på mitt "öde" ända till juli då man får veta. Jäkligt jobbigt, men jag tänker så att om man inte känner att det var ens grej. Börja om, det är inte hela världen. Bättre att du ångrar dig efter 3 månader in på utb. än 3-4 år efter när du ska komma ut i arbetslivet. Kör hårt!!=)

Kram

2 Monika:

skriven

Jag förstår precis dina tankar. Står själv i valet och kvalet om jag ska våga starta eget eller inte. Tankarna är många och till slut vet man varken ut eller in längre för att man analyserar sönder allt. Jag är kanske just därför inte rätt att ge råd men jag brukar tänka att man ska lita på sin magkänsla. Den har oftast rätt...

3 Mia:

skriven

Vad är det för utbildning du har sökt? :)

4 Emelie:

skriven

Jag förstår precis hur du känner dig och jag måste säga att det inte är någon brådska. Känner du dig inte redo att börja studera så vänta ett tag till. Det finns alltid kvar och blir det fel när du väl börjat så är det inte värre än att sluta. Sen tror jag att man alltid börjar tveka när man står inför en stor förändring i sitt liv men testar man inte vet man inte om det hela leder till något bra.



Jag själv är så otroligt glad att jag hittade min grej tidigt i livet. Jag har fått tagit en del skit för att jag började plugga direkt efter gymnasiet och det gör mig så arg. Åldern spelar ingen roll. Vissa är inte mogna att börja efter gymnasiet, vissa är det aldrig. Att följa sitt hjärtas röst är det ända rätta och det har jag gjort. Visst har jag tvekat några gånger men i det långa loppet så vet jag att det här är rätt för mig.



Nu blev det här väldigt rörigt känner jag men jag vill bara säga att jag förstår hur du känner dig. Jag hoppas att alla tankar löser sig för dig. Kramar

5 susann:

skriven

jag kan förstå dina tankar..själv började jag en tre-årig utbildning, skaffade barn mitt i, fortsatte sedan och tog examen men nu tror jag att jag vill läsa till något helt annat :). Jag har förändrats under alla dessa år jag läst och att ha blivit mamma har förståss gjort att jag tänker annorlunda. Men jag ser det somså att jag lär mig av allt, all kunskap är bra kunskap och det enda dåliga med "fel" utbildning är csn-lånet men det är bara pengar...lyckan är viktigast. Vad jag ville skriva var egentligen, gör det som är rätt för dig just nu, imorgon kan det vara något annat. Men vila trygg i att du alltid gjort ditt val baserat på vad du själv ville alldeles just då.



Kram

6 Att ha det gott:

skriven

Jag brukar komentera ibland

Fast jag är osäker om du vill ha en tants åsikter

7 Shopaholicvickan:

skriven

Jag tror man aldrig blir nöjd som människa! Jag vill också börja plugga till hösten, men har samma tankar som du har! Fast samtidigt känner jag att jag måste göra det här, för att se efter ifall det är det jag vill göra. Om det inte funkar så gör det inte det, det ordnar sig alltid även fast det känns jobbigt för tillfället! Jag har samma tankar som du, så jag förstår dig men man får verkligen känna efter riktigt riktigt innerst inne!:)

By the way, din blogg är toppen!

Stor kram

8 Angelica:

skriven

Jag tror också att det är sådan press i samhället att man ska hinna med så mycket här i 20-årsåldern. Sen kanske man vill försöka tajma in när man ska skaffa barn men ändå hinna bygga sig någon form av karriär innan man startar upp familjelivet. Att vara 30 när man tar sin examen är ju inte helt ovanligt. Idag finns det också jättebra möjligheter att kunna läsa vissa distanskurser via nätet. Om du känner att du vet vad du vill plugga så kan du kontakta en studievägledare på den skolan och kolla upp hur du skulle kunna lägga upp dina studier i så fall. Tänk såhär, man ångrar bara det man inte gjorde. Själv har jag alltid velat plugga så jag tog tag i studierna och är nu färdigutbildad civilekonom inom marknadsföring. Känns så himla skönt att ha det överstökat. Kram

9 Emelie:

skriven

Åh jag kan förstå hur du känner.

Själv var jag dum och hoppade på en utbildning på tre år nästan direkt efter gymnasiet. Det var en ny utbildning med massor av barnsjukdomar och idag sitter jag här med mitt CSN-lån och önskar att jag aldrig gick där.

Visst, en examen har jag att luta mig på men det är verkligen inte allt.

Nu har jag visserligen ett jobba jag trivs med men det jobbet hade jag säkert kunnat få utan min utbildning.

Jag hoppas du kommer fram till vad som känns rätt för dig men jag förstår att det är svårt.

Kram kram!!

10 jen:

skriven

Hej, jag läser din blogg ganska ofta men är väldigt dålig på att kommentera :) Jag har själv precis tagit min examen och ångrar inte mitt val att flytta 25 mil för Umeå. Det är ju helt omöjligt att veta om du har valt rätt förrän du sitter i skolan och verkligen går de olika kurserna. Tandhygienist var något jag också funderade på men valet råkade bli ett annat. På min utbildning träffade jag dock två tandhygienist-studenter (genom hälsomottagning styrd av studenter) och de trivdes verkligen jättebra med sin utbildning. Testa, det är de enda du kan göra. Du kan alltid hoppa av eller byta utbildning, det blir aldrig försent :) Annars tror jag du ångrar dej om några år att du inte vågade prova! :) Lycka till!

11 Caroline:

skriven

Hej,



Du ska se att allt löser sig! Man måste våga chansa lite ibland också och sen när du väl börjar plugga så märker man ganska fort om det här var något för mig eller ej.. och det värsta som kan hända är ju att man hoppar av men då har man ju ändå följt sina känslor och går inte kvar "bara för att".. Usch förlåt mitt röriga inlägg, jag skyller på att det är söndag förmiddag och huvudet inte sitter riktigt på plats men nu har jag ju iaf visat mig ;)

12 Sandy:

skriven

Jag brukade kommentera förut men tycker att du varit dålig på att svara på kommentarer och ibland är svaren lite dryga och då är det inte roligt..

13 Jenny:

skriven

Jag måste säga att det är sjukt irriterande att flera stora bloggare har börjat tigga efter kommentarer på sistone. Jag tappar helt lusten till det när det skrivs om hur många besökare det är och hur dåliga vi är. Vad är grejen?

14 Therese:

skriven

Jag säger bara ta steget och våga. Jag läste en floristutbildbning, hade lån på 60.000 kr och har nu snart läst klaret en annan utbildning i juni. För mig gjorde mitt felaktiga första val att jag hamande rätt i dag, jag stormtrivs( är i Event & PR branschen). Om du inte chansar vet du ju inte.

15 Therez:

skriven

♥ Alla

Tack söta ni för era fina kommentarer! De värmer i hjärtat! Visst måste man våga chansa! Och det ska jag göra nu, om jag tar mig in på skolan dvs. Som ni skriver kan man ju faktiskt hoppa av om det känns helt åt skogen! Men det är bara det där med

kontrollen, något jag kanske får försöka få bort helt enkelt! Men tack söta ni! Det är jättekul att få läsa om era erfarenheter! Det gå rju faktiskt om man vill och man kan faktiskt ändra sig!



♥ sandy

Jag svarar i stort sett nästan alltid på alla kommentarer! Har jag inte svarat så beror det helt enkelt på en mänsklig faktor, att jag råkat missat dem. Och vaddå dryga svar? Nu förstår jag ingenting! Om jag någon gång gjort det så var det troligen förtjänt.



♥Jenny

Tigger gör jag inte och jag skriver heller inte hur dåliga ni är. Man vill ju liksom bara veta att ni är där. :) Det är roligt med kommentarer så därför skriver jag det. Jag vet att många liksom inte vågar, det har jag fått mail om, men jag tycker ni ska våga och därför skrev jag det! Älskar ju när ni kommenterar!

16 Noretstar:

skriven

Du, Therez, jag känner till de där tankarna som går i ditt huvud så väl! Själv funderar jag på att börja plugga efter föräldraledigheten. En treårig utbildning och det är inte ens säkert att jag kommer in. Nu har jag ett yrke som inte alls är efterfrågat, i alla fall inte där vi bor. Så nu vill jag satsa på något nytt. Det gäller väl att våga ta chansen. För dig också :)

17 Sara:

skriven

Du, att vara 30år när det är dags för examen är inte alls konstigt på ngt sätt, rätt vanligt om jag får säga det själv. Tänk, då har du en utb. och kan fortsätt planera livet :) Kramar

18 Helen:

skriven

Det är jättesvårt att i förväg veta om valen man gör blir "rätt". Själv har jag hoppat mellan olika utbildningar - en del har varit rätt och andra tokfel. Skulle gärna vilja byta jobb också, men som situationen är nu, med alla varsel på alla håll och kanter, så är det bara att streta på. Men drömma kan man ju alltid göra... :-)

19 Isadora:

skriven

Till och från funderar jag precis som du, vad har jag gett mig in på? Studerar till lärare och är klar om 1½ år och hoppas ju att det är detta jag vill. Kanske inte hela livet men då tar jag det då. Jag är också kontrollmänniska men har insett på senare år att man inte kan kontrollera allt, speciellt inte vad som kan hända i framtiden?

Man är sin egen lyckans smed, är du inte lycklig i dagens läge så är det bara du som kan ändra på det för ingen kommer knacka på dörren och erbjuda dig något. Sen tror jag också att man mer nu än tidigare har fler och olika utbildningar och erfarenheter som bara gör att man har fler valmöjligheter vilket bara är bra tycker jag för man vet ju aldrig hur arbetsmarknaden ser ut när man studerat klart?

Hoppas allt går vägen för dig, förstår så väl hur dina tankar går för vem vill inte vara just nöjd med sina val i vetskapen att man gjort rätt? Synd att man inte kunde få kvitto att valen gav utdelning i ett senare skede :)

20 Helle:

skriven

Jag känner verkligen igen mig i dina tankar. Har precis börjat komma tillbaka nu efter att ha varit sjuk i över ett år. Det jag känner nu är att man ska absolut göra precis det du själv känner för. Inte för att nån annan säger åt dig. Man ska försöka leva i nuet, för man vet aldrig vad som händer imorgon! Ibland måste man nog våga lite för att vinna också.

Btw din blogg är jättebra. Läser den varje dag! Du är så inspirernade båda vad gäller kläder och inredning! Jag ska snart flytta till en ny lgh och du har gett mig mycket inspiration!

Ha en fortsatt bra söndag!

21 Amanda:

skriven

Hej :)



I år tar jag studenten och dem där tankarna som du tar upp i detta inlägg ligger i min hjärna också.. Har tänkt mycket på senaste tiden och vet inte riktigt vad jag ska göra med mitt liv. Fast jag vet att min nästa utbildning kommer vara till Fotograf. Så den framtiden vill jag ha, men det är ju inte lätt att vara fotograf i sverige att få det att gå runt. Hmm, tankar finns nog för att få en bara förvirad.. Ha en skön Söndag.

22 Annika:

skriven

Hej Terez! Jag läser din blogg dagligen men vet att jag är jättedålig på att kommentera. Ska försöka skärpa mig;)

Hoppas att allt känns bättre snart.

23 Cdot:

skriven

Jag tycker verkligen att du ska satsa på studierna! Klart att man aldrig vet till 100 % om man kommer att älska sitt yrke men det känns nog mycket bättre att ha en utbildning vid 30 i allafall. Jag fyllde 31 igår och har ingen och vet fortfarande inte vad jag skulle vilja "bli". Har haft ett "bra" jobb senaste 9 åren men är less på det nu...

Lycka till!

24 Cdot:

skriven

Btw så tycker jag att du är jättebra på att läsa och svara på kommentarer så jag ska definitivt skärpa mig! Börjar ofta skriva en kommentar och sedan orkar jag inte slutföra den...

25 Annica:

skriven

att kommentera en blogg borde nästan vara lag. min blogg har inte alls på långa vägar ika många läsare som din, jag snittar kanske på 20läsare om dagen och då är det max 1-3 som lämnar en kommentar efter sig, skittrist!

Jag vet hur det är att inte veta. Samma sak här men jag tycker att du är modig som ska åka iväg och plugga. Jag vill läsa till veterinärassistent men den utbildningen finns bara i Skara och dit vill jag inte alls flytta så jag faller på att jag är för hemmakär. Dumt men sant! Jag vet absolut i nuläget inte vad jag vill bli vilket är jobbigt då jag gärna vill veta vad som komma skall. Är en riktig grubblare. Tror det är typiskt för just fiskar som jag är. :P Lycka till med allt och jag ska absolut försöka att lämna en kommentar efter mig. :D

26 bs:

skriven

jättebra personlig blogg therez. Lycka till i framtiden, allt kommer ordna sig för dig. Jag känner inte dig men genom bloggen förmedlas bilden av en målmedveten och trevlig tjej med stil, och det är därför jag återkommer dagligen.

27 Jenny:

skriven

Det där med att känna sig nöjd är svårt man ska ha och vara så mycket nu för tiden. Jag har själv haft och har problem med det. Jag tror att man måste försöka välja mer med hjärtat än vad man själv tror.

Jag har en högskoleexamen men det visade sig inte vara rätt yrket för mig. Hade jag valt med hjärtat från början och trott på det så hade jag kanske gjort annorlunda men då hade jag missat år, vänner och upplevelser av mitt liv som jag inte skulle byta för allt i värden. Då kände jag mig nog lite tvingad att plugga av omgivningen. Vad skulle jag annars göra liksom? Jag ångrar inte mitt val ändå. Kanske blir det bra hur hur än gör. Huvudsaken är att du mår bra eller hur? Gör det som känns bäst för dig.

Jag ska försöka kommentera mer i fortsättningen du gör en jättebra blogg som verkligen är uppskattad! Tack för att du gör det så bra

28 Maria:

skriven

Jag vet hur det känns..

Håller just nu på att söka till skola, sambon ska åka till afghanistan och jag är arbetslös, det känns rätt hopplöst även fast jag innerst inne vet att allt kommer lösa sig till det bästa.



Lycka till, och kom ihåg, ödet kommer föra dig rätt på något sätt!

29 Christine:

skriven

Jag tror de flesta känner såhär i denna åldern. Och som någon annan skrev, det finns så mycket man kan göra. Själv är jag i valet och kvalet om jag ska satsa på att åka utomlands eller flytta till Stockholm över sommaren 0och gå en kurs. Fast ju nu vill jag inte plugga för jag vet inte vad det skulle vara, så det lutar åt att åka till Paris. :-)

Men jag tror att det kommer till en när man väl vet. Som en uppenarelse, hehe.

30 Emma:

skriven

Hej Therez

ville bara skriva att jag förstår precis hur du känner, det känns som att livet liksom rinner ifrån en. alla krav och måsten man måste göra osv, helt plötsligt kommer man på sig med att man inte är 20 längre och någonting vill man ju ändå göra. antagligen måste man försöka lyssna till hjärtat när man gör sina val, stora som små. nu har jag kommenterat med, lovar att bli bättre på det! by the way tycker din blogg är hur bra som helst :)

31 Camilla:

skriven

Jag känner igen mig i precis allt du skriver. För några veckor sedan bröta jag ihop pga av många liknande tankar (http://camc.blogg.se/2009/march/sanningen.html). Skulle jag fortsätta plugga? Ska jag satsa på att bara söka jobb? Hur går det med ekonomin? Hur ska det gå för min pojk? Är det verkligen ekonomi jag vill hålla på med? + många fler. Idag känner jag mig ganska ok efter att beslutat att lägga studierna på hyllan och satsa gärnet på att få ekonomin i balans, så jag kan hjälpa till och försörja vår familj. Det där med avundsjuka på alla som verka veta vad de vill och som har många möjligheter och har flera gärna i elden, den finns här också.

Men jag vet att lyckas man prata av sig och komma fram till vad det är som tynger än så kommer man snart fram till en bra lösning.

Jag hoppas att du kan komma fram till en lösning som passar dig utmärkt. Dessutom tror jag att er lilla tripp till Stockholm kommer få dig på bättre tankar och kan sedan se en lösning på det som tynger dig!



Och jag lovar att jag ska kommentera bättre. =)

kram kram

32 Jeanette:

skriven

Hej!



Jag är en läsare som är dålig på att kommentera, lovar bättring! För du har en underbar blogg!



Jag har haft liknande tankar själv när jag precis skulle avsluta min utbildning och stod där med fast jobb och examen, men herregud har jag valt rätt ska jag verkligen göra det här för resten av livet? Idag så känns det rätt, komplimenterar med roliga saker på fritiden när jobbet känns tungt men aldrig en sekund har jag ångrat att jag började plugga!! Valmöjligheterna efteråt blev många många fler och nu sysslar jag med ett roligt yrke och får dessutom bra betalat för det!!



Nu blev det lite virrigt, det jag ville säga var att jag tror att känslan av maktlöshet som du beskriver är normal och att jag tror du kommer att ta rätt val!



KRAM KRAM!!

33 Helen:

skriven

Kloka läsare du har! Ja, i alla fall de flesta...;)

34 Livet hemma hos Linda:

skriven

Läser din blogg dagligen men är tyvärr lite dålig på att kommentera. Men jag ska försöka bättra mig:)



Jag förstår precis hur du tänker och känner! Själv har jag precis avslutat min 3-åriga utbildning och söker nu jobb, vilket inte är det lättaste i dessa tider. Men man får kämpa på. Håller med dig om att man lätt blir lite avundsjuk på de som vet exakt vad de vill med sina liv redan i tidig ålder. Själv är jag fortfarande osäker.



Men det jag tror man får försöka göra är att gå på sin magkänsla när man gör sina val. För i slutändan är ändå det viktigaste att man är lycklig och trivs med sitt liv.



Önskar dig ett jätte Lycka Till i ditt val! KramKram

35 Caroline:

skriven

Hej!



Det med att plugga är verkligen en svår fråga. Jag håller med om att man kan alltid börja en utbildning och sedan hoppa av. Det är bara söka och chansa och funkar det inte, så har man iaf försökt :)



Ett bra råd är verklingen som flera andra redan har sagt är att tänka igenom vad man vill göra. Även om pengar inte spelar har avgörande roll i slutändan så är det betydelsefullt. Det har jag upptäckt nu när jag tar min examen i sommar att mina treåriga utbildning ger en väldigt dålig lön, för att vara en högskoleutbildning. Man ska trivas med sitt jobb, men har man studerat i tre år vill man heller inte sedan bara tjäna runt 14 000 efter skatt. När de som inte studerat tjänar tom bättre!



Så tänk på alla aspekt :)

Lycka till!

36 victor:

skriven

Hej, Skulle du vilja leva länge?

Åldrandet slaktar och torterar massor med gamla människor i dagens samhälle + kraschar vår samhällsekonomi, Men åldrandet kan faktiskt besegras!

Min blogg handlar om åldrandeproblemet, jag tycker att vi ska engagera oss mer i forskning kring åldrandet så att vi kan få bukt med den silvergrå massförintelsen och skapa en ändlös sommar av ungdomlig vitalitet.

Så kolla in min blogg och engagera dig i kampen mot åldrandet.

http://victorbjoerk.blogg.se

/Victor

37 victor:

skriven

Hej, Skulle du vilja leva länge?

Åldrandet slaktar och torterar massor med gamla människor i dagens samhälle + kraschar vår samhällsekonomi, Men åldrandet kan faktiskt besegras!

Min blogg handlar om åldrandeproblemet, jag tycker att vi ska engagera oss mer i forskning kring åldrandet så att vi kan få bukt med den silvergrå massförintelsen och skapa en ändlös sommar av ungdomlig vitalitet.

Så kolla in min blogg och engagera dig i kampen mot åldrandet.

http://victorbjoerk.blogg.se

/Victor

38 victor:

skriven

Hej, Skulle du vilja leva länge?

Åldrandet slaktar och torterar massor med gamla människor i dagens samhälle + kraschar vår samhällsekonomi, Men åldrandet kan faktiskt besegras!

Min blogg handlar om åldrandeproblemet, jag tycker att vi ska engagera oss mer i forskning kring åldrandet så att vi kan få bukt med den silvergrå massförintelsen och skapa en ändlös sommar av ungdomlig vitalitet.

Så kolla in min blogg och engagera dig i kampen mot åldrandet.

http://victorbjoerk.blogg.se

/Victor

39 victor:

skriven

Hej, Skulle du vilja leva länge?

Åldrandet slaktar och torterar massor med gamla människor i dagens samhälle + kraschar vår samhällsekonomi, Men åldrandet kan faktiskt besegras!

Min blogg handlar om åldrandeproblemet, jag tycker att vi ska engagera oss mer i forskning kring åldrandet så att vi kan få bukt med den silvergrå massförintelsen och skapa en ändlös sommar av ungdomlig vitalitet.

Så kolla in min blogg och engagera dig i kampen mot åldrandet.

http://victorbjoerk.blogg.se

/Victor

40 victor:

skriven

Hej, Skulle du vilja leva länge?

Åldrandet slaktar och torterar massor med gamla människor i dagens samhälle + kraschar vår samhällsekonomi, Men åldrandet kan faktiskt besegras!

Min blogg handlar om åldrandeproblemet, jag tycker att vi ska engagera oss mer i forskning kring åldrandet så att vi kan få bukt med den silvergrå massförintelsen och skapa en ändlös sommar av ungdomlig vitalitet.

Så kolla in min blogg och engagera dig i kampen mot åldrandet.

http://victorbjoerk.blogg.se

/Victor

41 Therez:

skriven

♥ Alla

Jag blir så himla rörd när jag läser alla era kommentarer! Ni är så himla goa! Återigen vill jag tacka för att ni delar med er av era erfarenheter! Detta är trots allt ganska nytt för mig eftersom jag jobbat från dag ett efter gymnasiet!



Jag är en riktigt optimistisk person som faktiskt alltid brukar tänka att det löser sig, men ibland dyker ändå alla konstiga tankar upp. Speciellt när det gäller "nya" saker. Jag tror att allt kommer att lösa sig, men det är bara så skönt att få skriva av sig lite ibland! Tack söta ni!

42 Alex:

skriven

Hej, här har du en till som inte vet vad hon ska göra med sitt liv. Jag försöker att tänka positivt: Även om jag inte kommer på vad jag vill göra förrän om 5 år, och inte har pluggat färdigt och skaffat jobb förrän om 8-9 år så har jag ändå haft ett bra liv under tiden. Visst, du kanske är 30 när du tar examen. Men du blir 30 i vilket fall som helst, och i dagens samhälle är det inte alls ovanligt att vara färdig "sent". Tycker det verkar som om du är nöjd med livet du har nu, testar du din utbildning och du inte trivs med det så kan du alltid testa något annat. Själv brukar jag alltid vara osäker varje gång innan jag gör ett val, men när jag väl har bestämt mig känns det alltid mycket bättre och då börjar jag fokusera på det positiva.

Hoppas det hjälpte lite grann :)

43 Therez:

skriven

♥ Alex

Tack för dina fina ord! Det är så sant så sant! Jag är riktigt nöjd med min situation just nu men den känns lite oviss eftersom jag går tillbaka på mina få timmar efter sommaren och det inte är någon grund att stå på. Så jag är lite "tvingad" att ta ett steg även om jag kanske inte känner mig riktigt redo för det. Eller redo och redo, det blir man väl aldrig för stora förändringar i sitt liv. ;)



Men jag vill göra så himla mycket att jag inte riktigt vet vad jag ska satsa på. Så just nu tänkte jag mer att jag skulle satsa på något så man kan "falla tillbaka" på sedan. :) Jag vet inte om man tänker tokigt då men det lär väl visa sig om jag tar mig in på skolan och testar ett tag. Som du säger löser sig nog allt eftersom, men man blir bara så himla rädd när det är en riktigt stor förändring som är påväg att ske i livet. :)

44 Mi:

skriven

Jag känner också igen mig i dina tankar. För snart 2 år sedan tog jag det stora beslutet att flytta ifrån min sambo och börja plugga i en stad över 30 mil från honom. Inget lätt beslut och det har varit otroligt tufft och kämpigt på vägen men nu har jag bara snart 1 år kvar och vi börjar se slutet. Vill båda tillräckligt mycket så fungerar det!! Jag har också tvivlat flera gånger på om jag har valt rätt yrke (sjukgymnast) men nu när jag är på praktik så känns det sååå rätt. Skönt! Men nu kommer istället tankarna på vad som ska hända när jag är klar. Kommer jag få jobb? Vart ska vi bo? Vill också ha kontroll över allt men man får försöka acceptera att man kan inte ha kontroll över allting. Men det är svårt, jag vet! Hoppas allt ordnar sig för dig!

45 www.rebla.blogg.se:

skriven

Jag pendlar varje dag till Linköping (10 mil) och jag tycker det funkar super. Ibland önskar jag att resan var lite längre för att det kan vara så fridfullt. Jag skulle aldrig välja att flytta ifrån min sambo. Det är han som ger mig styrka. Jag jobbar extra på helger och eftermiddagar. Det funkar. Denna vecka har jag jobbat ca 20 timmar. Man blir effektiv av att ha fullt upp. En tågresa kan du fylla med plugg eller bloggtid:-) Även om det är fullt upp hinner man med studentlivet också. Jag festar med mina klasskompisar några gånger i månaden och mina kompisar i hemstaden några gånger. Vad skulle hända om du valde att hoppa av? Kanske finns det mer att vinna än vad det finns att förlora? Kramr Rebecca

46 alexandra:

skriven

Du ska nog se att det ordnar sig med framtiden. Jag är precis likadan som du när det gäller kontroll över mitt liv. Befinner mig själv i en situation där jag inte alls har kontroll, men man får helt enkelt ta en dag i taget och se vart man hamnar. Jag tror att det kommer att gå bra för dig!



Vill bara tillägga att jag läser din blogg varje dag, besöker den sådär en fem-tio gånger för att kolla uppdateringar ;) Din blogg är den absolut bästa av dem alla! Ville bara att du skulle veta :)

47 Anonym:

skriven

Bra blogg!

48 Susanna:

skriven

jag tycker iallafall att du ska söka den utbildningen/utbildningarna du vill gå, sen om du kommer in kan du ta beslutet om du vill börja eller inte.. men som sagt det kan ju vara värt att testa och går det inte eller om du inte trivs så är det ju faktiskt inte svårare än att hoppa av =) men man är ju alltid lite rädd för förändringar i livet, men när man väl har börjat studera så har man ju en trygghet i att veta att man ska studera några år och sedan jobba med något man faktiskt utbildat sig till.. jag är själv i väldigt stora förändringar i mitt liv då jag inom loppet av ca 3 månader blivit varslad, blivit dumpad och förlorat min far.. det gör ont varje dag och jag är också vilsen om framtiden men vet vilket område jag vill jobba när jag blir "stor" så det blir till att söka utbildningar i höst för min del också, längtar efter att ha struktur i mitt liv, jag gillar inte att leva efter "dagen som den kommer".. Ha det toppen och du ska se att allt löser sig till det bästa för dig :)

49 Cathrine:

skriven

Vad man ska bli när man blir stor, det är verkligen inte lätt. Jag håller själv på att plugga till civilingenjör. Det är inget jag drömt om hela livet, och jag kan faktiskt inte säga direkt varför det blev den utbildningen heller. Nu är jag nöjd och har intressanta kurser, de första två åren av fem var supertunga, bara massor av grundkurser. Nu får jag välja allt själv. Ett tag när det gick väldigt segt med poängen och många missade tentor så kändes det nästan som att jag skulle behöva hoppa av, men nu är jag ett år kvar till mitt exjobb, de "lätta" åren kvar. Men just nu läser jag faktiskt en modekurs på distans på sidan av och sökt några mer kreativa(konstnärliga) distanskurser till hösten också som hobby för att bryta av det tekniska. Du kanske kan hitta en hel utbildning på distans så du inte behöver bo borta? Tar nog lite längre tid men kanske är värt det? Lycka till! Det kommer bli rätt vad du än väljer, tror det är större risk att det blir fel när man börjar plugga direkt efter gymnasiet som jag gjorde. Då är man egentligen fortfarande ganska liten...

50 Linda:

skriven

Förstår precis dina funderingar, går med precis desamma mer eller mindre hela tiden och har gjort länge trots ett flertal utbildningar i bagaget...

Det måste verkligen vara skönt för de som verkligen vet vad de vill ägna sig åt.



Hoppas du snart hittar nån lösning som känns bra!

51 Sofia:

skriven

Okej efter uppmaning ska jag kommentera då!

Måste börja tacka för en mysig blogg.

Känner precis som dig, pluggar upp betyg men vad ska man bli när man blir stor? Kommer man vilja arbeta med det man utbildar sig till även om tre år, när man klar? Ja det finns hundra miljoner frågor. Det ända bästa tror jag är att prova. Och att du är 30 när du är klar är ju ingen fara, du har ju lika länge som du levt då kvar att jobba, ja 35 år förhoppningsvis! Det är lång tid! So go! chansa, släpp kontrollen lite!!

52 Anna:

skriven

Jag har 2 månader kvar på min 3-åriga högskoleutbildning (sjuksköterska) och jag har inte ångrat en dag att jag tog steget. Jag hade en period när jag var inne på termin 2 som jag tyckte allt kändes hopplöst, men då tog jag ett studieuppehåll på 1½ år. Det var så skönt att slippa känna pressen och veta att jag kunde komma tillbaka när jag är redo. Så när jag sedan återgick till studierna så hade jag en helt annan motivation och har sen dess tyckt att det är roligt att studera. Och det är som alla säger "tiden går såå fort". Det jag vill säga med detta är att om du bestämmer dig för att hoppa på utbildningen så ska du inte behöva känna dig fast. Man kan ta uppehåll, man kan hoppa av helt, om man känner att det känns fel på något sätt. Det är när man känner sig motiverad (och mår bra förövrigt) som det blir bäst. Och som sagt åren går förvånansvärt fort. Jag kan inte fatta att jag tar examen till sommaren. Det ska bli skönt att komma ut i arbetslivet och få arbeta med det jag vill :)

Det är en investering för livet. Och det är klart att det blir tightare ekonomiskt, men på något sätt så löser sånt där sig alltid. Jag tycker absolut du ska ta chansen Therez :) Kram kram

53 Anna:

skriven

Vad är det du ska plugga till? Har för mig att jag läste något om tandläkare???

54 Therez:

skriven

♥ Rebecka

Ja det vet man ju faktiskt inte förrän man försökt, så det är bäst att ge det en chans! Du verkar vara jätteduktig som får allt det där att gå ihop! :) Men jag antar att det gäller att prioritera och att allt har sin tid. :) Ha det gott! Kram

55 Therez:

skriven

♥ Sofia

Ja egentligen är det väl ingen ålder. Min mamma pluggade till undersköterska när hon var 50år. ;) Men man är ju lite småfånig ibland. ;) Tack söta du!



♥ Anna

Tack för din kommentar, den gjorde faktiskt att jag känner mig lite lugnare i mig själv! Jag trodde inte man kunde ta uppehåll sådär! Trodde mest det bara var att plugga eller hoppa av så detta känns ju helt underbart! Tack!



Jag har sökt tandhygenist, och kommer jag in ska jag absolut ta chansen! :) Kram!

56 Johanna:

skriven

Hej!

Läser din blogg då och då. Är dålig på att kommentera och blir säkert inte bättre på det, men du ska i alla fall veta att du är duktig och att saker och ting brukar falla på plats här i livet. Det är BRA att vi inte kan ha kontroll över allt även om det känns jobbigt för stunden. Men det kan vara skönt att veta att alla går igenom såna här perioder ibland och när man kommit ut på andra sidan har man på något sätt växt av det.

Kram!

57 Lady Humpalot - fun & fearless:

skriven

Jag har inte den blekaste aning om vad jag vill göra med mitt liv, så jag bara reser runt & jobbar & skaffar mig upplevelser. Kan också bli avis på de personer som alltid vetat vad de viljat bli osv... däremot tror jag inte att man nödvändigtvis blir lyckligare av det. Hoppas allt löser sig för dig.. följ ditt hjärta!

58 Stina:

skriven

Ja, jag vet inte riktigt vad jag ska svara. Men jag vet precis hur det känns. Å inte är det lätt att leva i nuet, men samtidigt måste man ju få planera framåt också... Du är inte ensam om sånna här brubblerier i alla fall. :-)

59 Monica:

skriven

Tror de flesta människor får såna tankar då och då, speciellt när man är i ett vägskäl och ska göra nått nytt med sitt liv. Jag är den där Svensson tjejen som jobbar dagtid på kontor, kommer hem till sambo och två barn med allt vad det innebär med mat, städning, aktiviteter osv. Jag är avis på de som reser och gör annorlunda saker i livet men försöker tänka att det hinner jag med när barnen blir större. Men nog slår det till ibland att jag skulle vilja göra nått helt annat...fast då är ju frågan vad :-)

Hoppas du inte grubblar ihjäl dig utan gör det du tror på så kommer det bli bra i slutändan!!!!

Lycka till!!

60 Maria:

skriven

Ja jag får nog bekänna att jag är en icke så flitigt kommenterande läsare...ska försöka bättra mig:)Förstår dig helt klart. Jag chansade och började plugga till läkare, något jag avslutade för drygt ett år sedan. Då kändes det skönt och även om jag långt ifrån gillar mitt jobb alla dagar så ångrar jag inte att jag hoppade på tåget. Nu är det istället nya funderingar; var ska man bo efter AT? Specialisera sig? osv osv....Vad jag försöker säga är att det alltid finns saker att grubbla på så det vore nog bra om man kunde ta det hela med lite mer ro, även om det är väldigt svårt:)

Lycka till med vad du än tar dig för! Kram M

61 Therése:

skriven

Ja du, jag är själv 36 år - färdig med utbildningen sedan 13 år tillbaka! Jag kan väl bara säga att jag har fortfarande samma tankar som du har idag och jag har mer eller mindre förlikat mig med att så kommer det nog alltid att vara. Jag trivs med det jag gör idag (det jag är utbildad för) och jag lever med en underbar sambo efter ett tidigare sprucket äktenskap (jo då det händer även när man är yngre...) Jag lever ett jättebra liv på alla sätt men ändå är det som att jag alltid vill något mer, ha förändring och förnyelse, utvecklas lite till, lära mig mer, upptäcka nya saker...



Jag vet inte om jag har så mycket till råd att ge dig men kan egentligen bara säga att helt säker kommer man aldrig att vara. Ibland måste man bara chansa och hoppas på det bästa. Jag har gått igenom skilsmässa, uppsägning från jobb och allt möjligt och även om livet ibland känns för jäkligt så har det ändå en magisk förmåga att lösa sig. Varje nederlag och varje misslyckande har i slutänden lett fram till något bättre.



Jag känner ju inte dig privat men mitt intryck av dig är i alla fall att du inte vill fortsätta göra det du gör idag och i och med det tycker jag att du ska göra ett försök med utbildningen. Prova och se hur det känns! Det går alltid att hoppa av och ändra sig om du kommer på andra tankar. Det kommer att lösa sig! Lycka till! :-D

62 Sofie:

skriven

jag läser din blogg nästan varje dag, men jag kommenterar aldrig, jag ska försöka bättra mig..

Jag bor i finland och det är otrolit svårt att bo i finland och inte kunna finska, nog en för att en del är finlandssvenskar, men ändå så är ju största delen finnar och det är så svårt när man söker arbete när man bara kan svenska, det är en del jag funderar mycket på, hur jag ska klara mig här... jag funderar också mycket på framtiden, fram och tillbaka, men man ska ju igentligen inte fundera för mycket när man är ung, man ska ju leva livet men lättare sagt än gjort..

63 Sofie:

skriven

Jag var i samma läge som dig för ett år sedan. Kom in på min utbildning i Umeå och tog chansen, det är inte alltid lätt att ha hemmet och kärleken på distans, men det funkar. Nu har ju jag sådan tur att min pojkvän också ska börja plugga till hösten och kommer flytta upp, så för mig ordnade det sig super. Men något som jag lärt mig är att våga testa, man kan alltid ändra sig men man vet aldrig om chansen kommer igen! Hoppas det ordnar sig =)

64 Ingela:

skriven

Läser ofta din blogg och gillar den skarpt! Hoppas att du vilka val du än gör i livet kommer att fortsätta med din blogg ett tag till. Vill också önska dig varmt välkommen till Umeå om du bestämmer dig för det, tror inte att du kommer att ångra dig för Umeå är en jättetrevlig stad med många trevliga och varma männsikor :-)

Kommentera här:

Annonsera här »