Herregud, idag har vi gått in i vecka 40 (39+0) och nu är det riktigt nära. Alltså vad jobbigt det är att vänta på något, att inte ens ha en liten blekaste aning om när hon kan komma utan det blir ju liksom den största överraskningen man någonsin kan få. De senaste dagarna har jag märkt att jag känner mig omänskligt trött igen och måste sova mitt på dagen, igår sov jag nog två timmar och hade kunnat sova ännu mer om jag velat. Inatt trodde jag dessutom att liten skulle ta sig ut själv via magen istället för den normala vägen eftersom hon var vildare än vildast och levde rövare så jag inte alls kunde sova. Undrar om hon blev speedad av de där mumsiga surisgodisarna jag åt innan jag la mig. Ha ha.
Just nu längtar jag efter vår lilla tjej, att få tillbaka min kropps rörlighet - att kunna böja mig ner, ta mig ur och i bilen/sängen utan att ha ont och kunna gå i rask takt. Jag känner mig klar med att vara gravid och även om det är mysigt med att ha hjärtat i magen och få rå om henne på det viset, att det är hon och jag liksom i ett så vill jag nu få henne på utsidan och ge henne all min kärlek. Jag/vi är så redo vi kan bli nu! ♥
//Today we are 40 weeks pregnant (39+0) and it really feels amazing that we now are so close to meet our daughter. It is the most amazing feeling and I/we really looking forward to it. Right now I feel like i´m done with being pregnant and want nothing more than to get our daughter on the outside and give her all our love. We are as ready as we can be. ♥
skriven
Oj så snabbt det gått :) förstår att du längtar. Men snart så <3 läser med spänning här varje gång ifall det hänt nåt.
Jag hade tvärt om, jag ville att mitt lilla hjärta skulle stanna kvar i magen så hon kunde växa till sig. När jag skulle varit i v. 40 så var min dotter redan 5 veckor gammal eftersom hon togs ut vecka 35+0.
Från v 29 så blev jag inlagd en vecka, och sen var det dagliga besök på sjukhuset eftersom jag fick havandeskapsförgiftning, så redan där var det tal om akutsnitt. Varje dag höll jag andan att hon skulle stanna kvar i magen, att jag inte skulle bli sjukare men till slut var jag så dålig att de inte hade nåt val.
Det är underbart att bli mamma och du har så otroligt fint framför dig :)
Kramar