Powered by Jasper Roberts - Blog

Sunday diary - Pregnancy issues

Idag skulle jag vilja fylla vårt hem med underbara rosa väldoftande rosor för att pigga upp mig lite. Tror jag ska unna mig det i morgon faktiskt. 3 dagar nu till BF men det har aldrig känts så långt bort. Jag har liksom kommit till en punkt där jag tror att allt bara är ett skämt. Att det inte kommer någon bebis, att någon blåst upp en ballong i magen på mig och säger - Ha ha, lurad! Mitt humör är som en berg-o-dal-bana och jag känner inte igen mig själv riktigt. Fler som känner/känt såhär? Jag blir ju helt förvirrad av mig själv. Ramlar dock ner på jorden mellan varven när lillan i magen sparkar/rör sig eller hickar så hela magen studsar. ♥ Tycker så synd om min älskade som behöver se mig såhär, jag är ju egentligen världens gladaste och lyckligaste prick men dessa hormoner gör mig ju till ett monster mellan varven.
Well well, det är söndag. Solen lyser här i Umeå och jag har så otroligt mycket att vara tacksam för. Fokus på det helt enkelt! Och så ska jag göra chokladbollar, ha ha. ♥
//Today I wish I could fill our home with a lot of pink roses, they are so beautiful and perfect encouraging. That will be tomorrows mission! It is about 3 days til labour (maybe) and it have never felt so far away. It feels like it´s not true, that someone just blew up a ballon in my stomach and said - ha ha, I fooled you! All these hormones make me feel a little like a crazy person! ♥
1 sara:

skriven

Det låter helt normalt. Sista dagarna är rena döden. Kanske speciellt med första barnet när man egentligen inte vet vad det är man ska känna och väntar på. Blir det inatt eller om två veckor... Vem vet. Det lär märkas iallafall :) Lycka till, kommer gå jättebra. Har själv fyra flickor i varierande åldrar 17-2. Mitt bästa förlossningstips är att slappna av och bara låta kroppen visa dig vägen. Andas och finn ditt inre lugn så går det galant.

Svar: Tack rara du för tipset. Jag har inte känt någon rädsla alls inför förlossningen faktiskt utan bara en längtan. Känner att det vet vad den ska göra när det väl är dags men som du säger så är man ju lite konfunderad över om man vet NÄR det är dags. Ha ha. Well well, det ska bli otroligt spännande att se. :)
Therez.se

2 Johanna:

skriven

Ja, jag säger bara att det var tur att vår son kom två dagar innan BF... Hormoner alltså... Din dude har säkert överseende och skrattar åt dig när du inte ser!

Svar: hi hi, jag hoppas det. Man känner sig så hemsk ibland. :(
Therez.se

3 Marie:

skriven

Kanske ingen tröst men försök njuta sista tiden. Vår tjej är nu 18 dgr, hon kom 10 dgr innan BF. Och direkt efteråt kände jag en viss sorg över att min första graviditet och förlossning var över. Nu är det över, bara sådär. Från en dag till en annan. :)

4 Marie:

skriven

Kanske ingen tröst men försök njuta sista tiden. Vår tjej är nu 18 dgr, hon kom 10 dgr innan BF. Och direkt efteråt kände jag en viss sorg över att min första graviditet och förlossning var över. Nu är det över, bara sådär. Från en dag till en annan. :)

Svar: Jag antar att det känns lite som julafton. Man väntar och längtar och så är det plötsligt bara över. Men jag tror jag känner mig redo för det. Vill träffa mitt barn så det nästan gör ont. <3
Therez.se

5 Anette Starby:

skriven

Känner igen det där med hormoner under graviditet. När jag väntade barn två var jag hemsk men det försvann efter födelsen. Då blev man väldigt känslosam istället men det är bättre än att ha dåligt humör hela tiden. Ha en fortsatt trevlig söndag!
Mvh http://starby.devote.se/

Svar: Tack detsamma rara du! Känslosam låter så mycket bättre . ;)
Therez.se

6 Joanna:

skriven

Kände exakt samma som dig!!! :) och jag fick gå 14 dagar över tiden :/ du kan ju gissa hur jobbigt det var i den "bergodalbanan" men sedan efter förlossningen kom den där översvallande kärleken ( bli dock inte rädd om den inte kommer på studs :)) och då var dom där dagarna som bortblåsta ur minnet! :) hang in there, var snäll mot dig själv, lyssna på kroppen vill den vila gör det! Och ha inte dåligt samvete, man är inte lätt att leva med ibland i slutet, och man känner inte igen sig själv, men snart är du du OCH har något så vackert hos dig i din famn! Kram

7 Joanna:

skriven

Kände exakt samma som dig!!! :) och jag fick gå 14 dagar över tiden :/ du kan ju gissa hur jobbigt det var i den "bergodalbanan" men sedan efter förlossningen kom den där översvallande kärleken ( bli dock inte rädd om den inte kommer på studs :)) och då var dom där dagarna som bortblåsta ur minnet! :) hang in there, var snäll mot dig själv, lyssna på kroppen vill den vila gör det! Och ha inte dåligt samvete, man är inte lätt att leva med ibland i slutet, och man känner inte igen sig själv, men snart är du du OCH har något så vackert hos dig i din famn! Kram

Svar: Oh jisses, kommer bli helt galen om jag går över så länge! Känns nästan som jag behöver dra igång ett projekt då här hemma så jag har något annat att fokusera på. ;) Men som du säger, snart är det över och vi får det vi så länge längtat och väntat på. <3
Therez.se

8 Ulrica:

skriven

Hej
Ännu har jag inte hört om någon som blivit kvar därinne :-) Håll ut!
Kram Ulrica

Svar: Hi hi, nej det är ju tur men ibland känner man sig lite tröstlös bara. ;) Kram
Therez.se

Kommentera här:

Annonsera här »