Therez.se

Äntligen är hon hemma! Vår älskade Juni! Hon har varit nästan en hel vecka med sin farmor i Stockholm och firat kusinen som fyllde 2år. Det har varit så tomt här hemma utan henne och det var så underbart att komma hem efter jobbet idag och mötas av mina två små hjärtan som kom springandes mot mig. Alltså jag älskar dem så det finns inga ord som kan beskriva det. Våra älskade barn! Är så otroligt lycklig och tacksam att jag fått möjligheten att bli mamma till dessa fantastiska minimänniskor. De är allt för mig! ♥

 

Hur söt är inte Juni på bilden btw! Hon har gjort sig fin och klätt ut sig till enhörning innan kalaset för två helger sedan. Vi kallade henne Junicorn, hi hi.

 

Nu är det dags att borsta tänderna och gå och lägga mig. Sover så otroligt dåligt om nätterna nu då jag är galet muntorr av min medicin och vaknar av att det är som att Saharaöknen flyttat in i munnen. Btw så har jag börjat nedtrappning av den nu. Har gått ner 50mg för två månader sedan och nu går jag ner ytterligare 50mg. Det är lite skrämmande vid varje nedtrappning för på något vis är det som att jag tror att det är min livlina. Att det är dem som gör att jag är där jag är idag men det är ju inte riktigt hela sanningen. Jag försöker intala mig det! Första nedtrappningen gick hur bra som helst och jag märkte ingen skillnad alls så jag hoppas på samma nu också! Ha det bäst fina ni! ♥